Ett steg i taget
Går jämns med storgatan i min lilla stad
Kollar in i skyltfönster efter skyltfönster
Det är inte speciellt varmt ute, bara någon plusgrad
Tror jag börjar se ett mönster
Känns skönt att slippa allt, allt som har med resten av världen att göra.
Just nu är det bara jag, och det ska ingen få förstöra.
Alldeles ensam med mina tankar och funderingar
Vad står jag för, vem är jag? Vad har jag för värderingar?
En fråga har inte alltid ett svar
Allting är inte som det en gång var
Man blir som aldrig riktigt klar
Nya frågor dyker upp, nya problem
Det är kanske det de handlar om ni vet, livets system
Tänker på framtiden och gamla sår, att tiden inte riktigt läker efter alla dessa år
Ser dock världen med optimistiska ögon och tror, att det inom alla något gott bor
Livet har inte alltid ett lyckligt slut, kanske inte ens en början
Men någonstans där på vägen kan man hitta nåt bra, om man bara orkar gräva i sörjan
Tänker på en svunnen tid då jag mådde som bäst och går vidare
Suddar ut alla dåliga minnen, startar om och blir en glädjespridare
Så som jag behandlar andra blir jag själv behandlad
Så inom en snar framtid är jag nog snart förvandlad…
