Puggelin

Jag vill göra förändringar i mitt liv. Det är en sak som är säker. Däremot är jag inte säker på vilka de förändringarna ska bli, jag vet bara att jag vill att det ska hända nåt. Nånting nytt, annorlunda och spännande. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, bara det märks. Men jag känner mig lite som den där ungen som fågelmamman ska knuffa ner från trädet för första gången, bara det att jag inte har någon fågelmamma. Det jag vill säga är väl att jag har svårt för att våga testa nya saker och behöver en fågelmamma som tar det det steget åt mig och drar ned mig i fallet. Men sen kan ju inte vem som helst vara den där fågelmamman. Jag måste kunna lita på den personen så att det inte blir ett platt fall rakt ner i marken. Mesigt? jag vet! Komplicerat? absolut!

Dessa förändringar skulle kunna vara lite vad som helst..bara det gör att man känner sig lite mer levande. Nu så är livet rätt bra iofs men jag känner ändå att det är något som fattas. Att flytta hemifrån skulle kunna vara en grej men då krävs det nog ett fast jobb eller att man flyttar ihop med en kompis eller något för att ha råd med det överhuvudtaget.  Att resa utomlands är ett annat alternativ jag tänkt på. Jag har ju faktiskt råd med det..iaf en normallång semester till ett normalt (dvs någorlunda billigt) land. Men att resa själv har jag ingen lust med riktigt. Alltid dessa MEN. Jag borde sluta tänka så och bara fara i väg men det är svårt att bryta ett invant mönster även om jag tar små steg hela tiden. Jag vågar testa mer och mer än jag gjorde för bara ett halvår sen men jag har inte släppt alla spärrar riktigt. Vilket kanske är bra..det skulle ju inte vara jag då...eller skulle de det? det nog bäst att göra saker i sitt eget tempo, det har ju gått hyfsat hitills åtminstone även om det inte gått perfekt. Men för vem har allt gått perfekt?

Det blåser en vind, en förändringens vind. Och det är bara att hoppas att jag får följa med....