Puggelin

Två hjärtan bultar men snart bara ett
att förlora nån man älskar är faan inte lätt
personen man åtrår bara ligger där
oförmögen att stiga upp då benen inte bär

Kroppen som en gång var så full av liv
har nu tömts ut på glädje, allt på grund av en rostig kniv
ett snitt, som bara kan ses som ett dumt påhitt
dödade det som skulle varit mitt livs tidsfördriv

Vi möttes på jobbet och vi fann varann direkt
jag föll för hennes leende, humor och charmiga dialekt
jag bjöd ut henne samma kväll på en snofsig restaurang
jag ansträngde mig det yttersta med största engagemang

Förrätt, varmrätt och efterrätt flöt på
jag kände direkt att det skulle bli vi två
trots en viss spänning av nervositet
så satt vi båda hand i hand när det var dags för teet

Hon var en ängel vill jag lova, en guds gåva som gjorde så man inte kunde sova
hennes livsgnista sken större än den största supernova
hon var som en fjäril; vacker, fri men ändå så öm
man ville bara krama om henne, hon var som en dröm

Det var en stjärnklar natt när vi till slut begav oss ut i nattens dunkla vrå
en promenad mäktigare än ni kan förstå
vi pratade om allt från jobb, mål med livet och sin ungdoms hyss
med en perfekt avslutning i form av en lätt kyss

En vecka, en månad, ett år gick förbi
allt avverkades i en ruskig fart: särbo, sambo och till sist ett frieri
giftermål, bröllopsresa och bröllopsnatt förflöt
med ett kärleksbarn som resultat, en flicka så underbar och söt

Sen kom dagen med stort D då allt bara försvann
en oprovocerad handling av en psykiskt sjuk man
med en fru i huvudrollen helt i onödan
där den svarta sidan till slut vann

Hjälplöshet, ensamhet, ilska och sorg rinner genom mig i ett känslosvall
allt som en gång varit så varmt i mitt hjärta är plötsligt nu iskall
det svartnar för ögonen, jag har svårt att andas, all luft tog liksom slut
mina framtidsdrömmar hade helt suddats ut

Jag sitter här vid sängen vid min andra hälft, redo att dra ut kontakten och för att ta farväl en sista gång
dags att släppa taget till högre makter, innan fåglarna utanför fönstret brister ut i änglasång
önskar henne lycka till och trevlig resa mot destination Himlens gata,
tackar henne för att hon gjort mig till en bättre människa och för att hon varit den ultimata.

Kärlek är en gåva så ta vara på den, man vet aldrig hur länge den blir kvar...