Puggelin

En dag i skärgården

En morgon jag tänkte att jag till skärgården skulle åka
Istället för att här hemma i stan sitta och tråka
Jag tog båten över sundet när det började i min mage killa
Jag trodde inte jag var så känslig men jag började faktiskt må illa
Sjösjuka är inte att leka med så jag stängde av motorn och tog en paus
Mitt ute i farleden skulle det visa sig så det blev genast kaos
En färja fick tvärbromsa, en segelbåt fick slå..men min lilla motorbåt, den fick kvarstå.
Magen blev bättre och skulle precis dra iväg, när en polisbåt kom och gjorde en räd.
2500 kronor blev böterna att betala för störande av trafik
Han kollade dessutom konstigt på mig som om jag var nåt konstigt freak
Sen fick det som inte skulle hända, hända
Min mage gjorde sig påmind och den började vrida och vända
Jag kunde inte hejda mina reflexer och spydde på polismannens tröja
Det kändes i och för sig ganska skönt men det tyckte inte polismannen och började böterna höja
3700 kronor blev böterna totalt, vilket enormt slöseri tänkte jag, utan någon form av handlande
Inte ens poker, öl eller kvinnor var inblandade
Jag tänkte: det är bara i skärgården sånt här händer!
När plötsligt jag ser en flock av änder
Nån sekund senare jag och min båt var dränkt i fågelskit och man såg ut som ett fån
Jag hörde polisgubbarna skrattade gott när de åkte därifrån
Vad gör jag nu då? undrade jah..ett dopp i vattnet skulle nog passa bra
Så jag slängde av mig paltorna och hoppade i sjön
När jag till min förvåning såg att min båt drogs med i en undervattensström
Båten försvann ur mitt synhåll efter ungefär en kvart
Kvar var jag, kall,blöt, ensam..och trots att solen lyste kändes allting svart
Ingen båt kom så jag började simma in mot land
Om jag simmade tillräckligt snabbt så skulle jag nog vara framme inom nån timme på en strand
Efter ett tag var jag så less att mina armar vek sig, men då såg jag till slut en båt i närheten
Båten kom närmare och till mitt förtret så satt det bakom ratten en tjej, men det var bara att kliva på och svälja stoltheten
Jag frågade om det någon handduk fanns
Hon fnissade lite lätt och frågade om jag alltid brukade simma naken mitt ute i ingenstans
Hon tyckte jag var gullig som någon blyg Stig-Helmer-kopia
Och började sig förföriskt i håret klia
Drömmer jag nu, tänkte jag lite tyst
Men stötte inte hon på mig alldeles nyss?
Sen tog hon mig i handen, det var för bra för att vara sant efter dagens tidigare förekommanden
Först en dålig mage, böter och en försvunnen båt och nu det här?
En söt tjej som i simpla mig har blvit kär
Är det detta som kallas ödets ironi? Att allt ont för nåt gott med sig
För detta skulle ju kunna ha utspelats i en komedi, som världens grej
Detta är en sån historia man berättar för barnbarnen på ålderns höst
Då hörde jag plötsligt en röst:
- Vakna Petter, vakna nu! det är dags att stiga upp
Så allt var bara en dröm ändå? så typiskt tänkte jag
Men så in genom dörren hon från båten stod där och sa:
- Upp och hoppa, du kanske blir pappa i dag!