Puggelin

Hittade en sida på nätet i dag som jag inte sett förut, Biktme.se

En sida vars syfte är att visa upp vad vanligt folk funderar över och vill berätta utan att få skämmas eller ta konsekvenserna. Ett sätt att lätta på trycket helt enkelt. Det måste få komma ut på något vis. Alla vet vi hur svårt det kan vara att hålla en hemlighet. Jag är medveten om att den största delen av sidan innehåller berättelser eller erkännelser som gäller ämnet sex (ämnet ingen kan få nog av, fråga bara Olle). Små korta notiser till längre porrnoveller i princip. Men det är inte det jag vill prata om just nu. Det är de där inläggen som ligger därimellan som man så ofta struntar i och bläddrar förbi. De inläggen som inte är skrivna av några kåta 20-åringar eller "oskyldiga" fjortisar. De som är skrivna av vanligt folk, riktiga människor. Det kan vara allt från ätstörningar till brist på livslust. Jag menar riktiga problem. Alla har vi dem. De gömmer sig där någonstans djupt därinne. Ibland har vi gömt dem under den pösiga tröjan..de där extrakilona som man så gärna vill glömma. Eller de där betygspapperna som vi har förträngt och lagt i nedersta lådan i skrivbordet, där vi hoppas att de ska ruttna bort. Men det är inte så lätt alla gånger, det hjälper inte att skaffa nya vänner, flytta till ny stad eller gå i terapi. Minnena kommer alltid vara kvar där, på gott och ont. Det är de som har utformat dig som människa och gjort dig till den du är. Utan den där erfarenheten kanske du inte hade varit så där omtänksam, busig eller vad det nu är. Man läser ju ofta i tidningarna att de som överlevt en svår sjukdom ser livet med nya ögon. Även den grinigaste gamla gubben förändras. Givetvis kommer det inte alltid positiva egenskaper när man går igenom något hemskt. Vissa kan bli tillbakadragna, arga, rädda osv. Men hey, alla egenskaper vi har kan ju inte vara positiva. Hur roligt vore det om en människa inte kunde bli ledsen eller arg? Vi måste ha lite motpoler i känsloregistret annars fungerar vi inte. Vi måste bara se till att vi har mer positiva egenskaper än de negativa. Och framförallt visa de positiva egenskaperna mer än de negativa.  

När livet inte känns alltför ljust brukar jag tänka på detta:

Mamma brukar ju alltid säga att man ska testa och smaka på den där läbbiga maträtten innan man säger att man inte gillar den. Samma sak är det ju med livet. Man måste ju testa på livet ett tag innan man tackar för sig. Tänk också på att de du inte gillade i dag kan du gilla om tjugo år.

Bara en tanke...