Puggelin

Spelade alldeles nyss Singstar för första gången! (jag är ju trots allt bara 20 år), det gick ju inte bra kan man ju konstatera. Om man inte trodde man var tondöv innan så fick man det nu bekräftat med råge. Vet inte vad det är..så fort man tar micken i hand så förvandlas man till en blyg osäker fjortonårig tjej, och då sjunger jag ändå hemma helt ensam utan press! Det är inte lätt när det är svårt. Funderar på om jag ska börja ta sånglektioner. Kanske enklare att köpa ett flak öl och slippa den piniga nervositeten i rösten.

Har ju sökt skola i Stockholm som börjar i januari..vet ju inte om jag kommer in än men man funderar ju ändå över OM man skulle komma in. Hur ställer jag mig till det? känns supersvårt faktiskt. Är det verkligen rätt utbildning för mig? har jag motivationen som krävs? känns som att detta kommer ta upp väldigt mycket tid och fritid. Vad har jag för alternativ? finns inte så många fler utbildningar jag skulle vilja gå eller har intresse för. Att stanna kvar på Willys är ju också ett alternativ. Men då vill man ju gärna ha fast jobb..åtminstone vikariat som jag har i dag över en längre tid. Sen är det ju den sociala biten. Har ju inte överdrivet många kompisar direkt (de flesta har ju redan stuckit) men de jag ändå har skulle jag ju verkligen sakna. Sen har man ju nyss flyttat till eget boende för första gången i sitt liv. Vet inte om ett halvår räcker..vill ha lite mer tid för mig själv känns det som. Skulle jag flytta till Stockholm kan man ju glömma en egen lägenhet om man inte vinner på Lotto. Vad skulle jag göra med alla grejer och lägenheten om jag flyttade? Brorsan har ju ockuperat mitt rum där "hemma". 

Som det känns nu så vill jag stanna här nåt år till. Trivs så bra på jobbet, i lägenheten och i övrigt. Sen så vill jag gärna fara i väg nånstans utomlands + ta det förbannande körkortet. Det hann jag ju inte med i år som jag tänkt. 

  
Mycket att tänka på som sagt....uppföljning kommer!