Puggelin

Jag sitter och funderar på varför jag sitter inne på kanske årets varmaste dag..lite smådumt kanske. Försöker komma på anledningar att gå ut men det mesta har man redan avverkat, så som: minigolf,bad,äta glass,ätit utomhus,åka bil,varit på volleybollplanen och sen då? Vad finns det kvar att beta av på listan? Vad gör ni en vacker sommardag?

Nä, ni..hjärnverksamheten är inte hög en dag som denna. Nu har jag lust att göra nåt som man inte behöver tänka så mycket för att göra..se på Sommarkrysset till exempel o lösa deras korsord, kasta macka eller varför inte schteeka lite i solen. 

Smell u later!


 

En dag i skärgården

En morgon jag tänkte att jag till skärgården skulle åka
Istället för att här hemma i stan sitta och tråka
Jag tog båten över sundet när det började i min mage killa
Jag trodde inte jag var så känslig men jag började faktiskt må illa
Sjösjuka är inte att leka med så jag stängde av motorn och tog en paus
Mitt ute i farleden skulle det visa sig så det blev genast kaos
En färja fick tvärbromsa, en segelbåt fick slå..men min lilla motorbåt, den fick kvarstå.
Magen blev bättre och skulle precis dra iväg, när en polisbåt kom och gjorde en räd.
2500 kronor blev böterna att betala för störande av trafik
Han kollade dessutom konstigt på mig som om jag var nåt konstigt freak
Sen fick det som inte skulle hända, hända
Min mage gjorde sig påmind och den började vrida och vända
Jag kunde inte hejda mina reflexer och spydde på polismannens tröja
Det kändes i och för sig ganska skönt men det tyckte inte polismannen och började böterna höja
3700 kronor blev böterna totalt, vilket enormt slöseri tänkte jag, utan någon form av handlande
Inte ens poker, öl eller kvinnor var inblandade
Jag tänkte: det är bara i skärgården sånt här händer!
När plötsligt jag ser en flock av änder
Nån sekund senare jag och min båt var dränkt i fågelskit och man såg ut som ett fån
Jag hörde polisgubbarna skrattade gott när de åkte därifrån
Vad gör jag nu då? undrade jah..ett dopp i vattnet skulle nog passa bra
Så jag slängde av mig paltorna och hoppade i sjön
När jag till min förvåning såg att min båt drogs med i en undervattensström
Båten försvann ur mitt synhåll efter ungefär en kvart
Kvar var jag, kall,blöt, ensam..och trots att solen lyste kändes allting svart
Ingen båt kom så jag började simma in mot land
Om jag simmade tillräckligt snabbt så skulle jag nog vara framme inom nån timme på en strand
Efter ett tag var jag så less att mina armar vek sig, men då såg jag till slut en båt i närheten
Båten kom närmare och till mitt förtret så satt det bakom ratten en tjej, men det var bara att kliva på och svälja stoltheten
Jag frågade om det någon handduk fanns
Hon fnissade lite lätt och frågade om jag alltid brukade simma naken mitt ute i ingenstans
Hon tyckte jag var gullig som någon blyg Stig-Helmer-kopia
Och började sig förföriskt i håret klia
Drömmer jag nu, tänkte jag lite tyst
Men stötte inte hon på mig alldeles nyss?
Sen tog hon mig i handen, det var för bra för att vara sant efter dagens tidigare förekommanden
Först en dålig mage, böter och en försvunnen båt och nu det här?
En söt tjej som i simpla mig har blvit kär
Är det detta som kallas ödets ironi? Att allt ont för nåt gott med sig
För detta skulle ju kunna ha utspelats i en komedi, som världens grej
Detta är en sån historia man berättar för barnbarnen på ålderns höst
Då hörde jag plötsligt en röst:
- Vakna Petter, vakna nu! det är dags att stiga upp
Så allt var bara en dröm ändå? så typiskt tänkte jag
Men så in genom dörren hon från båten stod där och sa:
- Upp och hoppa, du kanske blir pappa i dag! 

Hittade en sida på nätet i dag som jag inte sett förut, Biktme.se

En sida vars syfte är att visa upp vad vanligt folk funderar över och vill berätta utan att få skämmas eller ta konsekvenserna. Ett sätt att lätta på trycket helt enkelt. Det måste få komma ut på något vis. Alla vet vi hur svårt det kan vara att hålla en hemlighet. Jag är medveten om att den största delen av sidan innehåller berättelser eller erkännelser som gäller ämnet sex (ämnet ingen kan få nog av, fråga bara Olle). Små korta notiser till längre porrnoveller i princip. Men det är inte det jag vill prata om just nu. Det är de där inläggen som ligger därimellan som man så ofta struntar i och bläddrar förbi. De inläggen som inte är skrivna av några kåta 20-åringar eller "oskyldiga" fjortisar. De som är skrivna av vanligt folk, riktiga människor. Det kan vara allt från ätstörningar till brist på livslust. Jag menar riktiga problem. Alla har vi dem. De gömmer sig där någonstans djupt därinne. Ibland har vi gömt dem under den pösiga tröjan..de där extrakilona som man så gärna vill glömma. Eller de där betygspapperna som vi har förträngt och lagt i nedersta lådan i skrivbordet, där vi hoppas att de ska ruttna bort. Men det är inte så lätt alla gånger, det hjälper inte att skaffa nya vänner, flytta till ny stad eller gå i terapi. Minnena kommer alltid vara kvar där, på gott och ont. Det är de som har utformat dig som människa och gjort dig till den du är. Utan den där erfarenheten kanske du inte hade varit så där omtänksam, busig eller vad det nu är. Man läser ju ofta i tidningarna att de som överlevt en svår sjukdom ser livet med nya ögon. Även den grinigaste gamla gubben förändras. Givetvis kommer det inte alltid positiva egenskaper när man går igenom något hemskt. Vissa kan bli tillbakadragna, arga, rädda osv. Men hey, alla egenskaper vi har kan ju inte vara positiva. Hur roligt vore det om en människa inte kunde bli ledsen eller arg? Vi måste ha lite motpoler i känsloregistret annars fungerar vi inte. Vi måste bara se till att vi har mer positiva egenskaper än de negativa. Och framförallt visa de positiva egenskaperna mer än de negativa.  

När livet inte känns alltför ljust brukar jag tänka på detta:

Mamma brukar ju alltid säga att man ska testa och smaka på den där läbbiga maträtten innan man säger att man inte gillar den. Samma sak är det ju med livet. Man måste ju testa på livet ett tag innan man tackar för sig. Tänk också på att de du inte gillade i dag kan du gilla om tjugo år.

Bara en tanke... 

Just nu sitter jag och kollar på bortskämda ungar på Mtv:s My Super Sweet 16. Snobbighet är bland det värsta jag vet, I cant help it. Om man säger så här. De gånger jag är i Stockholm så försöker jag hålla mig så långt bort från Stureplan som möjligt. Och att jag ens skulle fundera på att gå in på NK finns inte på kartan. Jag känner mig inte direkt hemma där. Där trallar bratsen runt och tror att de är kungar med sina Ralph Lauren-skjortor och Swatch-klockor. Där kostar en kaffe och bulle 68 kronor. Oj sa jag kaffe och bulle? jag menar ju såklart latte och kardemummasnäckor. På NK heter alla Af Silverstråle och Von Dom Perignon. Seriöst! Det är äckligt. Om jag någonsin blir sådär (dvs dryg, skrytig och har bakåtslickat och brillor inomhus) så slå mig!! Banka lite vett i mig.

Nämnde jag förresten att min farsa bor på Liiiidingö?

Schöönt schteek!

Shit, vad man samlar på sig grejer egentligen. När man var mindre var det hockeybilder, pogs och kulor som gällde. När man var lite äldre var det pokemonbilder, frimärken, mynt och serietidningar av alla dess slag. När man blivit ännu lite äldre så är det böcker, filmer (framförallt), andra typer av tidningar. Det finns så mycket man kan samla på. Varför gör man det? varför har man det här behovet att ha en massa grejer? Och då var det här ändå någorlunda vettiga grejer (notera någorlunda). Vissa samlar ju på navkapslar, stenar, kapsyler osv. Det vill säga SKIT!. Folk har högar därhemma med skräpet. Fulla kassar med tidningsurklipp på barndomsidolen. Detta får ligga där i källaren eller garaget bara för att det ska stå där. Jag vet själv att jag har mycket gamla leksaker och hockeypuckar som ligger nere i vår källare som väntar på att få användas. Men jag vet att det  förmodligen inte blir så. Men på något sätt så gör man sig inte av med det. Kanske för att det finns en liten, liten chans att de ändå kommer användas. Mina framtida barn kanske vill använda det, nästa vinter kanske jag behöver en puck, vad vet jag? Kanske påminner de där sakerna om en svunnen tid. När man var liten och leklusten var på topp. Men nej, mina framtida barn kommer inte vilja leka med mina gamla slitna saker, de kommer vilja ha nya grejer...ett Playstation 5 eller ett X-box 1080 att leka med. Och nästa vinter blir det förmodligen ingen hockey för min del så puckarna får ligga kvar där. Svarta precis som mörkret som omger dem. 

Nää, det här med samlandet har gått lite överstyr. Bort med det gamla, minnena kommer du ju ha kvar ändå. Dåligt minne? knäpp kort på dem då. De tar mycket mindre plats. Då kan du plocka fram det där fotoalbumet när du är äldre och visa barnbarnen vad du hade för intressen när du var liten. Istället för att gå upp på vinden och leta fram det. En tumregel vid rensning: det du inte kommer använda det närmaste året, dumpa det. Ge det till Second Hand för en god sak eller sälj bort det på nån loppis, Tradera (för er moderna) så kan ni tjäna en hacka på ert samlande. 

Jag ser redan fram emot nästa gång jag flyttar..då blir det hejdå gamla nallar och bokmärken ;) Må ni vila i frid!