Ett steg i taget





Går jämns med storgatan i min lilla stad


Kollar in i skyltfönster efter skyltfönster


Det är inte speciellt varmt ute, bara någon plusgrad


Tror jag börjar se ett mönster


Känns skönt att slippa allt, allt som har med resten av världen att göra.


Just nu är det bara jag, och det ska ingen få förstöra.


Alldeles ensam med mina tankar och funderingar


Vad står jag för, vem är jag? Vad har jag för värderingar?


En fråga har inte alltid ett svar


Allting är inte som det en gång var


Man blir som aldrig riktigt klar


Nya frågor dyker upp, nya problem


Det är kanske det de handlar om ni vet, livets system


Tänker på framtiden och gamla sår, att tiden inte riktigt läker efter alla dessa år


Ser dock världen med optimistiska ögon och tror, att det inom alla något gott bor


Livet har inte alltid ett lyckligt slut, kanske inte ens en början


Men någonstans där på vägen kan man hitta nåt bra, om man bara orkar gräva i sörjan


Tänker på en svunnen tid då jag mådde som bäst och går vidare


Suddar ut alla dåliga minnen, startar om och blir en glädjespridare


Så som jag behandlar andra blir jag själv behandlad


Så inom en snar framtid är jag nog snart förvandlad…


RSS 2.0