Puggelin

Går jämns med storgatan i min lilla stad

Kollar in i skyltfönster efter skyltfönster

Det är inte speciellt varmt ute, bara någon plusgrad

Tror jag börjar se ett mönster

Känns skönt att slippa allt, allt som har med resten av världen att göra.

Just nu är det bara jag, och det ska ingen få förstöra.

Alldeles ensam med mina tankar och funderingar

Vad står jag för, vem är jag? Vad har jag för värderingar?

En fråga har inte alltid ett svar

Allting är inte som det en gång var

Man blir som aldrig riktigt klar

Nya frågor dyker upp, nya problem

Det är kanske det de handlar om ni vet, livets system

Tänker på framtiden och gamla sår, att tiden inte riktigt läker efter alla dessa år

Ser dock världen med optimistiska ögon och tror, att det inom alla något gott bor

Livet har inte alltid ett lyckligt slut, kanske inte ens en början

Men någonstans där på vägen kan man hitta nåt bra, om man bara orkar gräva i sörjan

Tänker på en svunnen tid då jag mådde som bäst och går vidare

Suddar ut alla dåliga minnen, startar om och blir en glädjespridare

Så som jag behandlar andra blir jag själv behandlad

Så inom en snar framtid är jag nog snart förvandlad…