Puggelin

 

 

 

Jag famlar i osäkerhetens skugga jag vet inte var jag har han

innerst inne så tror jag han är en bra man

men när han ramlade i mörkrets älv och fick smak av dödets vatten

så blev hans ljuva inre bara svart som natten

 

Jag väntade på han när jag var liten i mitt rum
när han skulle läsa sagor för min skull
i stället han gick ut och dränkte sig dum
och kom hem kvart i fyra alldeles för full

 

Jag minns en gång när jag var tretton o spela hög musik
han klampade in på mitt rum och var sig inte riktigt lik
Nu du din parvel han sa och hotade med straff
Han gav mig en lavett och jag blev alldeles paff

 

Min mor hon la sig i det skulle hon inte ha gjort
det där familjefotot på nattduksbordet, det bleknade rätt fort
min lillasyster och jag vi sprang o gömde oss under min säng
jag höll för hennes öron medan jag hörde min egen mor få däng

 

Morgonen därpå var stämningen runt frukostbordet annorlunda
pappas samvete kom tillbaka så han tog dagens första runda
han sa att han var ledsen och gick ut till nån park
funderade över vad han gjort och bedövade smärtan med en stor stark

 

Mammas känslor för pappa var som förbytt
hon blev tvungen att fly och starta om på nytt
med mig och min syster i varsin hand vi gick till polishuset
medan pappa låg kvar hemma och sov av sig ruset

 

Mamma berättade vad som hade hänt den där kvällen
jag insåg rätt snart att pappa skulle in i cellen
det är tufft för två små barn att bli vuxen på så kort tid
men allt mamma ville ha var en trygghet för oss och lite husfrid

 

Uttrycket ses i botten jag nu ser på ett nytt sätt
för att leva med en pappa som är sjuk är fan inte lätt.